I en ytlig värld.
Satt på bussen idag i min egen lilla värld instängd av musiken. Kollade ut genom fönstret och kom att tänka på hur jäkla ytliga vi är. Eller det är väl något man tänkt på mer än en gång. Och det mest dumma är att jag själv är en del av dem. För det är klart jag tycker det är viktigt vad jag har på mig. Annars blir ju inte alls dagen att kännas lika bra. Vilket egentligen är ganska sjukt. Vore det inte bättre att bara vara nöjd med den man är utan smink och utan kläderna som gör att man får sin egen lilla personlighet. För den jag är, finns ju egentligen under allt detta! Om man sen kollar på andra länder. Länder där kvinnorna bär slöja eller länder där kvinnor och män går i bara några få tygstycken (ex. Afrika) så tror jag på sätt och vis att de ofta är mer nöjda med vilka det är.
Visst tänker vissa nu att de lever i ett strängare klimat än oss, så de kanske inte har det bättre. Men det tror faktikst jag. De är uppväxta och vet inte bättre. Och en sak är säker. Man ser oftare en afrikan med ett leende än en svensk med ett leende. Usch vi är så ytliga och strama! ja det är egentligen vad vi är. Något som bara att acceptera för jag är en vanlig svensk jag också..
