I en värld av idioter
Jag kan erkänna. Jag är en person som det går en hel del tankar hos. Jag tänker nog aldeles för mycket ibland. Undra hur det har kunnat blivit så? ärftligt från min pappa kanske. Måste vara anledningen till att han är som han är. Men som sagt kan det ju vara bra till en viss del att man tänker. Allvarligt. Jag förstår mig inte på hur dagen ser ut. Undra hur många belägna mördare, våldtäktsmän eller idioter helt enkelt som man har mött i sina dar. Såna som egentligen inte vore ha funnits. Såna som skulle ha gjort att någon som förtjänar livet skulle ha levat idag. Såna som jag skulle velat se bakom lås och bom. Eller helt enkelt se dom lida riktigt tills de dör. Grym tanke. Men den står jag för. Finns så många som saknar respekt. Saknar samvete. Går runt och tror att det endast är dom som står i centrum. Egocentriska människor har jag lärt mig att det heter. Och folk som tror på att det finns en "gud". Om det nu fanns det. Vore det inte vara mer rättvist då. Att det inte ständigt dog oskyldiga. Just därför skulle jag aldrig kunna tro på en sk "gud" och har iof aldrig gjort det heller. Visst, jag tror en hel del på ödet. Men, tror man på ödet vore man ju ha lättare att acceptera vissa saker? Och iof har jag det ibland med. Jag har lätt för att stöta bort känslan. Tänka att det liksom är någon mening med det. Men sen, kommer den stunden då det ändå träffar mig så hårt. Att jag inte accepterar. Tränger sedan bort det, och bara fortsätter leva. Sen kommer dagarna då samma veva går om igen. Ja, nog tror jag att världen vore lite bättre om det inte var en värld full av idioter.
